feber

jag har drabbats av bloggfeber/skrivfeber.. har rätt så mycket i huvet just nu o då e det ju bra att man har en blogg :) Några grejer från helgen hänger fortfarande i luften, läängtar hem mer än någonsin och känner mig ganska missförstådd. Har fått höra vad andra tror att jag är/hur jag tänker o det stämmer inte alls in på hur jag ser mig själv, trotts allt e det ju jag som känner mig bäst. Men men även om det gjorde lite ont i hjärtat av att höra detta så får jag försöka göra det bästa av situationen, försöka visa lite mer vem jag är helt enkelt men för att underlätta ska jag här försöka beskriva mig själv med nåfra rader. Jag börjar inte från början för det skulle ta alldelles för låång tid men jag börjar när jag var 12år. Mamma o pappa skilde sig och mamma, anton, eric o jag flyttade hem till svenne, jag fick panikångerst så fort jag inte hade kontroll på situationen, hade jätte problem med att ta bussen från skolan eftersom man aldrig hade riktigt koll på vilken det var eller vart den stannade på slingan, jag kunde inte vara hemma själv om jag o mamma var o handlade var jag tvungen att se henne hela tiden men med lite hjälp av vänner så kom jag över detta, i högstadiet blev jag den som skulle sticka ut, jag skulle minsann inte vara som alla andra, gick i extremt trasiga byxor, var kaxig men pluggade på bra, jag trivdes bra i skolan. Men var lite av en ensamvarg ändå, hästarna tog mycket tid o jag "va" inte mycket med folk efter skolan. Dom gånger jag festade var ute i Torhamn med gänget som jag älskade över allt annat, där fanns Sanna, Helen o alla andra. Mitt hjärta kommer alltid finnas där o med dom. Det var oxå där jag hittade min första riktigt stora kärlek, som tyvär inte var besvarad, men han kommer alltid ha en plats i mitt hjärta. Efter högstadiet blev det naturbruksgymnasium, jag flyttade hemifrån och blev väldigt självständig, jag var nästan aldrig hemma utan jobbade dom flesta helger på skolan o kunde på så sätt stanna kvar där. Internatet blev som en slags familj och dom flesta var vänner o trivdes med varandra, fester var det inte lite av utan kunde bli flera gånger i veckan vilket ingen tackade nej till, blev dansande på borden, hångel i koridorerna o allt annat som hör till ;o) ångrar inte en sekund den delen av mitt liv! Efter ett och ett halvt år på internatet blev det hemflytt vilket berodde på att jag hade blivit lovad att jag skulle få köpa hund då och så blev det, jag blev med Alva så att säga. I och med detta förlorade jag den kontakten jag hade haft med internatet och lärde känna "dom andra". Internatfolket och "dom andra" var uppdelade i två läger så att säga. Men dom andra var det då inget fel på :) utan jag trivdes ganska bra med tåg och buss resan till och från skolan, även fast man inte kunde sova lika länge. Fick många nya vänner som jag hade väldigt roligt med, det är dessa jag har någurlunda kontakt med idag, men det ska bli bättre! eller hur Emily :) Nu blev det inte så mycket festande på vardagarna längre men däremot på helgerna var det vi som ägde stan he he. När jag skulle bestämma mig för vad jag skulle göra efter skolan var det många snurror i huvet men hittade högskolan på Gotland i en katalog o tänkte varför inte det var en trevlig plats när jag var där sist o eftersom historia är intressant, tjatade jag till mig att jag skulle få läsa en kurs innan jag slutade så jag kunde söka in till Arkeologiprogrammet på Gotland och så blev det och nu är jag här, detta var en kort överblick om vad jag har varit med om, det hjälper er nog inte att förstå vem jag är men det är en liten puff på vägen!