framtiden

man kan inte låta bli att tänka på framtiden, speciellt inte nu i min ålder då alla ens kompisar börjar förlova sig, skaffa barn, köpa lägenhet/hus eller har stabila låånga förhållanden. Själv så är jag singel, äger ingen lägenhet och har inget låångt förhållande bakom mig, detta gör att jag känner mig lite efter, visst behöver jag kanske inte göra det men kännslan finns ändå där. Och visst känner man den outalade pressen att man bör ha ett förhållande och snart börja sitt "riktiga" liv, människan är skapt för att bilda familj i vår ålder men långa utbildningar och att man måste ha en bra utbildning för att få jobb som man vill ha gör det svårt att hinna med allt och många väntar med barn. Men jag vill inte vänta med att få barn tills jag är 30+, om jag får välja själv vill jag bli mamma innan 25, men detta kräver ju att mycket klaffar ha ha.. och saker blir aldrig som man tänkt sig, jag vill vara en relativt ung mamma för att jag vill ha kraft, ork och mitt barnasinne kvar när jag uppfostrar barn, jag vill oxå hinna med att uppleva barnbarn, tänk vilken häftig kännsla! Om man nu väntar länge med barninförskaffandet ;o) så finns det ju större chans att man missar detta, tänker speciellt på min kusin som har drabbats av allvarlig canser helt pang bom, hon är mitt i kariären, 35 år, har två barn ett på ca6år och 1 på 1år, hon har 20% chans att överleva. Hon har alltid varit bilden för hällsosamt för mig och det får mig bara att bli förbannad över att hon har blivit drabbad av detta, livet är orättvist. Det har oxå fått mig att ännu mer inse att livet är kort och man ska leva ut varje dag så mycket som möjligt och utnyttja varje chans jag får. Jag fyller 21 år i år och jag undrar vart jag är på väg med mitt liv igentligen, jag känner mig redan gammal, ibland känns det som om jag slösar med mitt liv genom att inte leva ett "rikitgt" liv som alla andra utan pluggar istället, men jag pluggar ju för min framtid, för att min framtid ska bli bättre och för att min framtida möjliga familj ska få det bättre. Men sen är det frågan om det är rätt eller fel, är det rätt att planera och försöka försäkra den framtid man inte vet om den finns... Jag väljer iaf att tro på min framtid och jag vill, tror och hoppas på att jag kommer leva ett långt och friskt liv med familj och vänner.