fundering om ingenting

har igentligen inget vättigt att säga men har bara sådan lust att skriva .. Kan ju börja med att det är jätte stökigt i min kära lägenhet, vilket jag måste göra något åt imorgon. Suck, inte min favorit syssla att städa/diska/tvätta men när man väl kommer igång brukar det gå med fart :) Måste oxå bär upp en massa grejer på vinden och packa upp saker ur banan kartonger, vilket jag borde gjort för ett bra tag sen. Är ganska bra på att skuta upp saker. Men är oxå väldigt bra på att oroa mig för saker som ska hända i framtiden, saker som jag inte äns vet om det kommer att hända, min hjärna går på högvarv just nu. Tror att det är den största delen till varför jag inte längre kan sova om nätterna. Har aldrig haft problem med att sova innan, visst kanske någon enstaka gång men nu har det varat i över en vecka :( Trisst att inte kunna sova när man vill, frustrerande. Jag som alltid brukar säga att det inte är någon mening att oroa sig för sådant som man inte vet ska hända, varför kan jag inte leva så? Det är ju bara onödigt att ödsla engergi och sömn på det. Men jag är en sådan person som tycker att det är väldigt skönt att ha saker planerade, eller rättare sagt att jag vill veta om något kommer hända eller inte kommer hända, vilket man inte kan veta. Då tror jag mer att det är kontroll jag vill ha, jag vill ha kontroll över mitt liv, vilket kanske inte är så konstigt, men allt kan man ju inte kontrolera vilket är bra. Igentligen är jag en inpulsiv peroson, jag gillar när allt inte är planerat utan att saker bara kan dyka upp eller hända. Ganska motsägelsefullt, jag är en planernade, kontrollerande och inpulsiv person. Hummm.. ja låter ju helknasigt. Men om man kan skapa en balans i det hela skulle det nog bli ganska bra, vilket jag inte har nu bevisligen, sömnlösheten är väl ett bevis på detta. Det är så mycket jag vill göra nu på en gång, det är så mycket jag vill veta nu på en gång.. men jag får lära mig att man kan inte göra allt på en gång. Men jag vill.. jag vill inte vänta. Livet är en evig väntan eller nä det stämmer nog inte. .. Livet är en kamp, var inte så mycket bättre det. Ser nog livet mer som en utmaning, man lär sig något av allt och tror att det jag ska lära mig av detta livet är tålamod, visst jag har mycket tålamod när det gäller djur och pill men när jag vill att något ska hända har jag inte så mycket, då vill jag att det ska ske nu. Ödet är något jag tror på, ganska konstigt eftersom det är något man inte kan kontrollera, men tror oxå på återfödsel och att man ska lära sig något av de liv man lever. Tror även på någon högre makt typ Gud stil, men inte som någon gubbe utan mer som ett väsen som finns i allt. Ser mig som kristen fast jag kanske inte borde? Kanske för att jag är uppväxt med kyrkan och allt som hör till. Men allvarligt känns det ganska tryggt med att tro på en högre makt och ödet, att allt som sker är oxå meningen att det ska ske. Även om männsikan har ett fritt val tror jag ändå att det är något/något som försöker guida oss på rätt väg. Hörde föresten idag att det var någon i finland som idag gått bärsäkrargång i nån skola o skutit ihjäl 9 personer, skukt.. folk är inte riktigt kloka.