Under mitt täcke

Ibland önskar jag att jag kunde gömma mig under täcket tills jag glömt bort hur jag hamnade där.


Har drömt om en viss plats en viss person i flera dagar, veckor nu. Det hemsöker mig, jag vet varför. Det får mig både att må bra och dåligt samtidigt. Mest får det mig att se tillbaka, tillbaka på något som mer känns som en dröm än verklighet. Har nog försökt ignorera att det någonsin hände i ett bra tag nu, tror det är därför jag drömmer om det istället. Men när drömmarna känns verkligare än verkligheten själv då är det svårt att ignorera, jag vill inte ignorera. Jag vill leva i det, jag vill leva i min dröm. Men det går inte, för det jag drömmer om finns långt långt bort. Det är nästan så att jag kan nå det men ändå inte. Det värsta är att jag vet att det finns, det är verklighet och det väntar på att få hända, väntar på att jag ska komma. En dag kommer jag stå där, känna den varma luften blåsa i mitt hår, känna det varma vattnet skölja över mina fötter, känna en kram och veta att jag är hemma, jag är där jag ska vara, hos den jag drömmer om. Han finns, där borta, långt borta men ändå så nära.


Sen vaknar jag och inser att vardagen är hårdare än vad man ibland kan önska. För att förverkliga sina drömmar behöver man pengar. Och pengar är något jag inte har gott om, inte efter månadens utgifter. Som student får man vänja sig vid att drömma.