söndag, november 25, 2007
ärligt
fick frågan varför jag är så rädd? Det är så att jag är rädd för att kännslor gör ont, däför försöker jag ofta undvika personen jag börjar få kännslor för och föneka det in i det sista. Detta brukar leda till att jag medvetet/omedvetet stöter bort personen. Det brukar alltid sluta med att någon blir sårad, så genom att göra så, så inbillar jag mig väll att det ska göra mindre ont för båda.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
hittade ett citat av Nelson Mandela, han säger:
"Vad vi fruktar mest är inte att vi är otillräckliga.
Vår djupaste rädsla är att vara omåttligt kraftfulla.
det är vårt ljus, inte vårt mörker, som skrämmer mest.
Att spela obetydlig förbättrar inte världen. Det finns ingenting upplyst med att förminska sig för att andra inte ska känna sig osäkra.
När vi låter vårt eget ljus lysa, ger vi omedvetet andra tillåtelse att göra detsamma."
Kanske inte passar jättebra här, men ändå värt att tänka på. Jag skulle vilja att du inte var rädd, precis lika mycket som jag vill att jag inte ska vara rädd. Du får mig att vilja sluta vara rädd...
Skicka en kommentar