tisdag, november 13, 2007

snö och jul

Exkursion idag då :) Dagen började med att jag vaknade 20 i 9 och vi skulle åka nere från skolan kl 9. Med hjärtat i halsgropen ringde jag till fredrik som faktist oxå var hemma men skulle precis åka och han sa att dom kunde hämta upp mig, tur! Det var bara att kasta på dig kläderna, slänga ner lite "fika" i väskan och skynda ut till parkeringen. Stackars Alva såg förundrad ut och undrade troligen vad jag höll på med :os. Som tur var fick jag tag på madde o jonny så jonny gick ut med bäbis, tack! Utflyckten var intressant, frös dock mycket om fötterna vid första stoppet vilket jag gjorde något åt genom att ta på mig ett par påsar, man tager vad man haver. Vi stannade vid en jätte fin kyrka som hade en massa målningar innuti, vackert. När vi kom ut så hade det börjat snöa, och det snöade inte lite.. När vi var vid nästa stopp så var det nog en decimeter snö och hela klassen blev som barnungar på nytt, alla började kasta snö o sprang runt som tokiga, även lärarna fick vi igång lite, efter mycket lek o bus var nog alla nöjda och glada och en aningen blötare =oP Men tror inte att någon lärde sig så mycket om just den platsen.. När vi senare åkte hemmåt så försvann snön ju närmre visby vi kom, med en aning lättnad och besvikelse.

Ja snart e det då jul.. längtar faktist dit, till julmat, julmys, jullukt o allt annat som hör julen till..

<3 <3 <3

Det finns inget som är så svårt att förstå sig på som kännslor, hur man känner, vad man känner och för vem man känner.. Det jag har varit med om i mitt 20åriga liv har gjort att jag har väldigt svårt för att få kännslor för någon, det kräver tid och tålamod från en kille. För att jag ska börja känna något måste jag lära känna personen och det måste få ta den tid det tar, jag måste kunna utveckla mina kännslor i lugn o ro. Kanske låter hel töntigt men men.. När jag kär så är jag verkligen kär och det är en underbar kännsla, när den är besvarad. Om man verkligen vill ha mig så får man kämpa, för jag är svår att nå, inte för att jag vill spela svårfångad för det tycker jag e töntigt, nej det är för att jag är rädd för att bli sårad, jag är rädd för att känna, den kille som lyckas få mig känna, han släpper jag inte i första taget.


1 kommentar:

Anonym sa...

Jo visst är det så. Men ibland kan vissa killar få oss och känna för mycket, och trots att man borde sväva på rosa moln, så väntar man bara och undrar vart nästa smäll ska träffa.