funktionabel?!

Vissa dagar kan bara kännas så grymt värdelösa, hela min helg har hittills känts precis så! Jag hade lika gärna kunnat vara utan dessa dagar/timmar/minuter.. .. Det enda som har känts någorlunda betydelsefullt är utställingskursen jag, Bonzai, Malin och Bonanza var på idag.

Det är så svårt att ta sig upp igen efter att man har gått ner sig i alla negativa tankar, allt känns så värdelöst och obetydligt. Allt i hela mitt liv, hela mitt liv känns som om jag och alla andra hade klarat sig utan.. Känner bara för att krypa ner under täcket o glömma bort att jag överhuvudtaget finns och hoppas på att alla andra glömmer bort mig oxå.

Jag vill verkligen inte må så här! Känns bara skit och ja, jag vet! Det är löjligt för jag vet att det jag tänker inte är sant.. Men men.. Ibland kan det som inte är sant kännas mer sant än sanningen själv.. Det hela har med vad som finns inne i, inte vad som finns utanpå..

Det är inte alls roligt att hamna i ett sådant här självdestruktivt tänkande, även om jag känner mig ensam och utelämnad så ska jag vara trygg i mig själv. Jag ska inte behöva någon annan för att må bra. Men det behöver jag, tyvärr. Det är bara att börja/fortsätta med att arbeta med sig själv. Så att jag tillslut inte behöver någon annan för att må bra.

Då var det bara att rycka upp sig o ta tag i det hela, ~ mitt liv!